Feeling a bit tired and fuzzy today... 

Men jag är säker på att min hjärna snart kommer ikapp och att idéerna om vad man ska skriva om kommer att sprudla fram...

Snart, snart, snart kommer den positiva energin från BBC på TV och en kopp Earl Grey att sätta fart på mina små grå (hjärnceller inte hårstrån)... 

Japp, nu vet jag! Jag ska skriva om språklig glädje och passion. 

Jag har alltid tyckt det var kul med språk och har alltid haft lätt för att härma andra, både svenska dialekter och utländska språk. Jag är väl egentligen bara en liten härmapa som lyssnar noga på hur andra låter och sen inte skäms för att försöka imitera dem. 
En av mina tidigare engelska kollegor sa att man inte måste uppfinna hjulet igen. Att om det är någon som har kommit på en bra lösning på ett problem eller en bra idé som du själv också skulle kunna använda dig av, så gör det då. Hon sa, med ett glittrande leende, "Copy with pride". 
Och det är nog det jag har gjort hela livet, härmats och kopierat andra människors språk.

Min älskade pappa har nog oxå varit delaktig i det där eftersom han, redan när jag var rätt liten, klistrade på post-it lappar över nederdelen av TV:n, så att vi barn skulle lyssna på vad som sades i de engelska programmen istället för att titta på kassa översättningsremsor. 
Hihi, jag tyckte ju det var hur töntigt som helst och mina kompisar måste ha trott att han var spritt språngande galen, men det gjorde ju att jag faktiskt lyssnade ordentligt och förstod skämten som inte gick att föra över på samma sätt till svenska. 
Fawlty Towers från BBC till exempel...

Jag lärde mig förstå olika brittiska dialekter och hur man kan använda sig av formella och informella fraser. 
Så när jag först flyttade till London ska jag inte säga att jag blev helt "cockney" som ju dialekten heter i London, men så småningom blev det i alla fall någon form av "Home County English". Home counties heter de landskap som ligger runt omkring London (Berkshire, Middlesex, osv)

Och när jag sedan flyttade upp till Manchester, så tog det inte lång tid innan jag var "a proper Manc", dvs någon som pratar med stark Manchesterdialekt.  
Faktiskt så till den milda graden att mina gamla kompisar i London sa till mig att jag hade blivit "a northern bird". Bird är slang för tjej och northern är ju då någon som bor i norra delen av England. 

Det var allt från härmapan idag  :) 

Återkommer med fler anekdoter eller annat imorrn och avslutar dagens inlägg med en språklig uppmaning från Dead Poets Society