A smile for you... 

Idag vill jag fråga vad är lycka? Vad är lycka för er?

Det här är ett litet sidestep från mitt vanliga engelska tema, men jag hoppas ni kan ha överseende med det. 

Förra året var jag på en utställning av Jeppe Hein på Bonniers Konsthall i Stockholm. Utställningen hette A Smile For You och var inriktad på saker som gjorde olika personer lyckliga. 

Det var en intressant utställning med vissa otippade inslag och väldigt vackra tankar om lycka, kärlek, gemenskap och annat. 

Alla har nog sin egen definition av lycka. Vad det innebär. Hur det får en att känna och vad man vill klamra sig fast vid i sitt lyckliga tillstånd. 

Jag känner mig lyckligt lottad och jag är lycklig ända in i själen. 
Ett rosaskrimrande litet moln runt om hela mig, som blåser iväg maskrosfrön av lycka och på nåt sätt gör mig fnissigt skrattig. 

Naturligtvis finns det tråkiga ögonblick, jobbiga stunder, ledsna perioder i alla människors liv och mitt likaså.  Men den där lyckan finns inombords och den hjälper mig att se framåt, orka med när det känns lite tufft ibland och fniss-skratta så där mycket så man nästan storknar.

Hur smakar lycka? Hur luktar, låter och känns lycka för dig?

Smile at the world and the world shall smile back at you...
GIGGLE TILL YOUR SIDES HURT AND HAVE A FUNFILLED DAY!

(Bilderfrån www.tumblr.com och Jeppe Hein)

Hooray for a sunny Friday... and a bridging day too! 

För många är ju detta en klämdag ("bridging day" för att den är som en bro eller "bridge" mellan två helgdagar) mellan Ascension Day och stundande helg, så jag tänkte jag fortsätter med ett annat sightseeingtips. 

Jag fick nämligen kommentaren igår om att man ju gärna hade velat besöka Lismore Castle, men det är klart att det kanske får bli på en annan resa än Londonresan eftersom Lismore ligger på Irland. 
Så idag tänker jag tipsa om ett annat lite mindre slottsligt herresäte som ligger strax utanför centrala London. 

Det heter Ham House och ligger nära Ham Common, inte långt from Richmon upon Thames om du är bevandrad i de sydvästra stadsdelarna av Greater London (Storlondon). 

Detta manor house är ju så klart mycket, mycket mindre än Lismore Castle, men definitivt värt ett besök om inte annat för att insupa historiken bakom detta och avnjuta en mycket god kopp te och kaka i deras kafe som de driver i sitt orangeri.

Huset är byggt på 1600-talet och efter ett antal olika adliga ägarfamiljer sköts det numera av National Trust - som för övrigt är en helt fantastisk stiftelse eller organisation som sköter om gamla gårdar, hus, slott och även vissa naturområden i England. 
Drivs till stor del av ideella krafter och organisationen ser till att så mycket som möjligt är bevarat i tidsenlig anda, omhändertaget och ompysslat och dessutom öppet för allmänheten att beskåda och njuta av. 

Ham House sägs vara Europas mest välbevarade 1600-tals manor house om man vill visa på 1600-talets mode och styrka. 

Även detta hus och parkområden har använt i diverse filmscener; t.ex. Never Let Me Go där fasaden fick tjänstgöra som skolfasad till Hailsham Boarding School och man kan också se delar av interiören i nyinspelningen av Anna Karenina från 2012. 


Vad är det man kan se i bakgrunden på den här filmtrailern för Never Let Me Go? Jo, samma fasad av Ham House som ni kan se lite längre upp i det här blogginlägget. 

Och här har vi ju Anna Karenina i egen hög person. Anna Karenina spelas av Keira Knightly och hennes make av Jude Law. 

Ännu fler filmer att njuta av! Och snacka om att kostymörerna måste ha haft så väldigt roigt med alla dessa fantastiska klänningar och klädbyten.

Have a Fabulous Friday! 

(bilder från en.wikipedia.org, youtube.com och imbd.com)

Today it's Thursday and that means travel tips... 

Igår pratade jag bl.a. om filmen Northanger Abbey med Carey Mulligan och den är inspelad på Lismore Castle i County Waterford på Irland. Så strålande vackert med gröna parkområden runt omkring, fantastiskt blomstrande trädgård och Blackwater River precis nedanför slottsmurarna.

Idag är det ju röd dag i den svenska almanackan och här hade man kunnat spendera sin lediga dag om man hade planerat lite i förväg. 
Slottet är nämligen privatägt och hyrs ut till hugade spekulanter. T.ex. företag som vill hålla konferens eller till filmbolag som vill använda vyerna och slottsmiljön.
Eller kanske för privatpersoner som vill gifta sig där eller boka ett alldeles eget slott för en helg och bjuda in hela tjocka släkten.

På platsen där Lismore Castle ligger idag fanns tidigare ett kloster som grundades så tidigt som på 600-talet. Historien mellan år 600 och år 1550 är något brokig, med många svängar fram och tillbaka och även många "ägare".  
I slutet på 1500-talet övertogs Lismore av Sir Walter Raleigh (en känd engelsk aristokrat och tillika spion), men under tiden Sir Raleigh satt fängslad för högförräderi så sålde han denna egendom vidare. 

Nåväl, så kom det lite krig och annat emellan och dagens arkitektur i gotisk stil tog mestadels form under mitten på 1800-talet. 

Även om man kanske inte vill hyra slottet så är omgivningarna runt omkring otroligt vackra och County Waterford i den sydöstra delen av Irland mycket att erbjuda. 

Man kan vandra genom det natursköna landskapet för att ta en titt på Mahon Falls, ett 80m högt vattenfall. Och om man inte orkar vandra, så kan man istället ägna sig åt en tågresa med ett gammaldags fint tåg som tuffar längst med floden Suir, så man får fantastiska vyer över flodlandskapet utan att behöva röra en fena. 

Läs mer om Mahon och Suir Valley Railway här.

Du har kanske redan varit i Co. Waterford - har du isåfall några restips?

Happy Ascension Day (dvs Kristi Himmelfärdsdag)... 
Ensure you celebrate the Feast of Ascension in style!

(Bilder från lismorecastle.com)

Wednesday - on a whim!

On a whim, för det betyder att man har gjort ett otippat drag eller något hastigt påtänkt och det har jag ju faktiskt idag. 
Jag tänker nämligen frångå vad jag utlovade i gårdagens inlägg - om fraser och ord som man använder i dagens språkbruk, fastän man kanske inte riktigt har pejl på eller funderar över varför man säger just så. 

För idag tycker jag att vi ska passa på att hylla Carey Mulligan, en engelsk aktris, som föddes på just denna dag år 1985. Hipp hipp hurra & grattis på födelsedagen!

Sätt er nu bekvämt i soffan med en kopp te för nu blir det reklamfilm, som de alltid brukade säga på bio förr i tiden....

Denna fantastiska skådespelerska har nämligen bl.a. spelat i filmen An Education, där hon har rollen som unga Jenny Mellor. Jenny - som själv bara är tonåring - träffar en äldre man som fattar tycke för henne och introducerar henne till vuxenlivet och en helt annan livsstil än vad hon tidigare känt till.
Filmen kom ut 2009 och är baserad på journalisten Lynn Barbers självbiografi. Manuset är skrivet av Nick Hornby och med en rollista så späckad med välkända namn att den här filmen går minsann inte av för hackor. 

Flotta bakgrundsvyer från London och snyggt mode (om man - som jag - tycker om klänningarna från 50- & 60-talet). 
Har ni inte sett den är den väl värd en filmkväll på soffan med popcorn eller smågodis.

Men om jag ska vara riktigt ärlig, så tycker jag nog bättre om henne i Northanger Abbey. 
Boken med samma namn är skriven av Jane Austen och den här produktionen, speciellt filmad för TV (engelska kanalen ITV), kom ut 2007. 

Tänk att den boken gavs ut redan 1818, efter Jane Austens död, och fortfarande kan fängsla och trollbinda publiken än idag. 

Jag tycker väldigt mycket om British costume dramas, så det är klart att jag dras lite extra till det här. 

Vilken typ av film tycker du bäst om? 
Och om du unnar dig något mumsigt medans du kikar på filmen, vad unnar du dig då?

Now I'll continue my whimsical Wednesday... Have a good 'un!

(Bilder från IMBD.com och pinterest.com)

What a great start to my morning!!

Jag ska strax iväg på frukostföreläsning, så den här morgonen börjar verkligen flott med intressant inspirationsinformation och driftiga entreprenörer.
Meeting Point Varberg har mycket olika saker på gång, så kika in på deras facebooksida om ni vill veta mer. 
Idag är det Linda Da Silva från EkkoWeb Solutions som ska hålla föredrag.

Linda Da Silva = Dagens föreläsare!

Men jag hade tänkt jag spinna vidare lite grann på gårdagens tema om skedar, te och salt...
Jag nämde ju att den antika saltskeden är nästan helt rund i formen och ännu mer pyttepytteliten än vad den antika teskeden är. 

Salt var ju också en väldigt dyr vara, precis som teet, så det gällde att servera med små skedar så att ens gäster inte skulle komma på tanken att ta för sig för mycket.
Detta var en väldigt eftertraktad handelsvara och vissa saltgräl och diskussioner över gränserna har t.o.m. gjort att krig har brutit ut. 

Engelskans ord för lön - "salary" - sägs komma från latinets "salarium" som betyder saltpengar och det då syftade på att en summa pengar skulle betalas ut till arbetskraften, så att de kunde köpa salt. 

Det finns många uttryck i dagens engelska, som man använder till höger & vänster, fastän man kanske inte tänker på var de egentligen kom ifrån från början. 

Men mer om detta imorrn...

Nu ska jag susa iväg på min cykel och få föredrag serverat tillsammans med god frukost. 

Då gäller det att ta för sig med stora slevar av informationen & inspirationen som gives och inte använda sig av små fjuttiga saltskedar minsann!  

Have a tremendously interesting Tuesday and choose your spoon or ladle carefully, depending on what you intend to use it for!

(Bild från mullsilver.co.uk)

The sun's out - what a brilliant start to the new working week!

Av någon anledning har jag alltid tyckt om formen på skedar, träslevar och soppslevar, och jag har funderat lite runt det där...

Det finns ju så många olika storlekar och former på skedar & slevar att man nästan kan tro att silversmederna började hitta på olika ändamål för bestick bara för att kunna sälja mer.

Nåväl, om man tittar på en antik tesked, så är denna mycket mindre i sin skålform än vad dagens skedar är. 
Det beror på att teet historiskt sett var mycket dyrt, p.g.a. lång transportsträcka och beskattning. 

En tesked var ju pytteliten, precis som antika tekoppar och tekannor, just för att teet var så dyrt.

Det var faktiskt inte förrän på 1730 man införde ett mer standardiserat mått för en tesked och detta kunde då även användas som måttangivelse vid bakning och matlagning. Vid denna tiden fastlades att 3 strukna teskedar är det samma som 1 struken matsked. 
Det finns ju möjligheter till mängdskillnader om man börjar blanda i rågade mått, så den här standarden var enbart för strukna mått.

Himmelskt härligt att veta att teet inte är lika dyrt idag som det var då, för då hade jag ju inte kunnat konsumera riktigt dessa stora mängder som jag gör idag. 
Och så himla bra för alla amatörbagare som jag, så att vi kunde börja dela med oss av recept hela jorden runt och veta att vi använde samma storlek på teskedsmåttet. 

HAVE A SPOONFUL OF SOMETHING GORGEOUSLY YUMMY TODAY AND ENJOY YOUR MONDAY!

(Bilder från freeimages.com)

Mother's Day... well, at least it is in Sweden!

Grattis till alla mödrar runt om i Sverige! 
Så klart grattar vi ju mödrar, fostermammor, farmödrar och mormödrar i hela världen, men knepigt nog så firar olika länder Mors Dag på olika dagar. 
I Storbritannien är det t.ex. i slutet på mars, så alla brittiska mödrar har redan blivit firade på Mother's Day den 30 mars tidigare i vår. 

Häromdagen läste jag detta citat av Mahatma Gandhi:

Man often becomes what he believes himself to be. 
If I keep on saying to myself that I cannot do a certain thing, it is possible that I may end by really becoming incapable of doing it. 
On the contrary, if I shall have the belief that I can do it. I shall surely acquire the capacity to do it, even if I may not have it at the beginning. 
 
Det är ju klart att tankens kraft är ju fantastisk och jag håller helt med vad Gandhi säger. 
Men jag vill då passa på att säga ett extra tack till min mamma, för att hon (och pappa) alltid har bankat i mig känslan av att jag kan uppnå det jag vill bara jag lägger manken till. 
När man får sådan support och pepp från båda föräldrarna direkt från barnsben, så är positivt tänkande och våga testa mycket lättare. 

Så en blomma till min mamma (och pappa så klart) och till alla andra stöttande mammor!

24th of May... a day to celebrate!

Well, the question is what are we celebrating? 

Jo, idag är det nämligen Queen Victoria's födelsedag och långt innan Kanada var enat så regerade hon som drottning och kanadensarna firade helt enkelt The Queen's birthday. 

Queen Victorias kröning av George Hayter

Denna dag blev lagstadgad helgdag i Kanada och när Victoria gick bort år 1901 ändrades namnet på helgdagen till Victoria Day. Detta för att hylla Victoria som ansågs vara "Konfederationens Moder" (dvs det enade Kanada).

Men 1904 tyckte de brittiska imperiet att man skulle hylla denna dag och denna regent i alla delar av imperiet, så då infördes detta i alla involverade länder och helgdagen döptes då till Empire Day. 
Sen fick man för sig att ändra namn ännu en gång, så år 1958 ändrades helgdagen till "Commonwealth Day", som ju då står för det brittiska samväldet inte en kolonialmakt som sådan.

Drottning Victoria föddes 1819 och kom till makten 1837, så hon var ju väldigt ung när hon fick regerera över så stora och inflytelserika delar av världen. 
1876 fick hon dessutom även titeln Empress of India, vilket ju inte kan ha vilat lätt på hennes axlar heller. 

Hon gifte sig med sin kusin Prince Albert of Saxe-Coburg and Gotha år 1840 och när hon avled hade hon regerat i nästan 64 år, vilket gör henne till den regent som suttit på tronen längst inom den brittiska kolonialmakten och den kvinna regerat längst i hela världen.

Queen Victorias och Prince Alberts bröllop av George Hayter

Denna tidsepok kallas den viktorianska eran och var en period av stora förändringar och genombrott inom både industriella, kulturella och politiska områden, så väl som framgångar inom vetenskaplig forskning och det militära.
Det brittiska kolonialväldet expanderade kraftigt. 

Hon fick hela nio barn tillsammans med sin Albert och dessa barn gifte sig sedan med kungliga eller adliga familjer i Europa och detta gav Queen Victoria smeknamnet "The Grandmother of Europe". 
Om man tittar i många av våra nuvarande kungahus runt om i Europa, så finns det alltså släktband tillbaka till Queen Victoria och Prince Albert. 

Smart drag kan man ju tycka, för detta kanske gör att det är svårare att starta krig mot sina egna släktingar. Så det kan ju ha varit en tanke bakom det här att det skulle förena Europa och göra det starkare. 
Men Queen Victoria älskade verkligen sin Albert och han var helt betagen av henne, så jag tror nog att dessa två föräldrar skulle göra allt för att hjälpa sina barn till samma lycka. 

Nu ska jag släppa iväg er... och inte för att vi kanske har brittiska anor, men vi kan väl fira ändå?

Have a splendid Saturday and enjoy Victoria Day!

(Bilder från en.wikipedia.org

And it's Friday again, jippie!

Well, I promised to give your some tidbits about Liverpool to whet your appetite, so here goes...

Liverpool sägs ha anlagts redan på 1200-talet, men det finns tyvärr inte mycket kvar av den gamla staden. Det mesta av arkitekturen som finns i city centre idag är från 1700- och 1800-talet. 

En byggnad som heter The Bluecoat tros vara den äldsta byggnaden i staden som fortfarande är intakt. Den byggdes under tidigt 1700-tal. 

Liverpool har också några av de bästa exempel på neoklassistisk arkitektur, som t.ex. den magnifika St George's Hall. 

Albert Dock, som man kan se på bilden nedan, byggdes 1846 i gjutjärn, rött tegel och sten.
Man hade redan vid det laget mycket handel med t.ex. Kina, Skandinavien, Afrika och Västindien - allt från te till socker, slavar och timmer. 
Under 1800-talet kom så mycket som 40% av hela världens handel genom Liverpool. 
Det var då en hamn som var full av liv och rörelse och det är det ju än idag, men p.g.a. helt andra skäl. 

Denna byggnad rymmer idag inte bara 2 hotell utan även Tate Liverpool, Beatles Story, Maritime Museum och International Slavery Museum. 

 
Musiken i Liverpool är - precis som i Manchester - levande och pulserande inslag i stadskärnan. Många band och grupper har bildats här och det finns otroligt många ställen där man kan lyssna på live music vilken kväll i veckan som helst. 

Beatles så klart, men även Atomic Kitten, Dead or Alive, Echo and the Bunnymen och många många fler kommer härifrån. 
The Caledonia har allt från jazz till rockabilly på menyn. 
Studio2 på Parr Street har en live lounge som är en gammal inspelningsstudio som numera används som för olika typer av gigs. 

Ja, jag tycker verkligen att denna stad har massvis att erbjuda och hamnar ofta i skymundan eftersom Manchester och även Chester brukar få mycket mer press som turistmål. 

Vad gör du helst på semestern? Vad lockar dig mest... beach, museum, arkitekturspanande eller kulinariska äventyr?

Hmmmm, kan ni känna att min "Friday & Nearly Weekend feeling" har börjat spira?

See ya tomorrow! Have a Fabulous Friday!!



(bilder från visitliverpool.com, en.wikipedia.org och freeimages.com)

A very good morning to you!

Another day is dawning and more sunshine, hooray!

Nu är det så att hela dagen igår gick jag och småtrallade på en låt. 
Jag funderade inte så mycket på vad det var jag trallade på, men nynnade liksom hela tiden och kunde inte få den där sången ur huvudet (och för det vill jag så klart säga sorry till folk i min omgivning). 

Men så plötsligt igår kväll slog det mig att det är ju Penny Lane av Beatles... Väldigt, väldigt trallvänlig!

Sången Penny Lane släpptes i februari 1967 och kom sen med på albument Magical Mystery Tour samma år. 

Så nu undrar jag... vet du varifrån Penny Lane kommer?

Jo, det är nämligen så att Beatles kom ju från Liverpool och när John Lennon var liten bodde han i ett hus på Newcastle Road. 
När han växte upp och började träffa Paul McCartney för olika spelningar, så stämde de ofta träff vid korsningen med Penny Lane i området Princes Park.

Under 1960 var Penny Lane en sån där knutpunkt för olika busslinjer, så det fanns tydligen jättemånga bussar som susade runt i Liverpool med "Penny Lane" på skylten. 
Lite coolt tycker jag.

Det finns en snutt i sången som nämner en herrfrisör:

"Penny Lane there is a barber showing photographs

of every head he's had the pleasure to have known. 

and all the people that come and go

stop and say hello"

Dessa rader anspelar på en herrfrisör som faktiskt låg vid Penny Lane. 
Den gamla salongen Bioletti's som Beatles sjöng om låg där frisör Tony Slavin nu ligger, om ni tittar på den vita skylten på bilden nedan. 

Nu fick jag blodad tand på denna stad och turistmål, så imorrn kommer det nog lite mer info och tips om Liverpool

Until then - have a brilliant day and if you can't stop humming the tune Penny Lane...
Well, then I'm awfully sorry, but at least we're humming together!

(Bilder från rumahku.com och en.wikipedia.org)

Flowers, flowers and more flowers!

Igår öppnade Chelsea Flower Show sina dörrar för etthundraförsta gången.

Har du inte hört talas om detta fantastiska event, så arrangerar Royal Horticultural Society (RHS) varje år en trädgårdsutställning i centrala London som nästan är en himmelsk dröm för alla trädgårdsfantaster. 
Man har från den 20e till 24e maj - alltså 5 härliga dagar - att utforska området runt Royal Chelsea Hospital. 

Det fanns tidigare andra blomster- och trädgårdsutställningar i och runt om London, vilket det så klart gör fortfarande, men just det här arrangemanget hette tidigare The Great Spring Show och hölls vid Temple Gardens, nära Embankment. 
Men år 1912 ville man slå på stort och Sir Harry Veitch kontaktade Royal Hospital, Chelsea. 
Så höll man en prunkande, hejdundrande utställning där det året och kallade det Royal International Horticultural Exhibition. 
Det konceptet och platsen fungerade så bra och besökarna var så nöjda att man beslöt sig för att inte flytta tillbaka det till Temple Gardens följande år. 
Man döpte helt enkelt om arrangemanget till Chelsea Flower Show och där har det nu gått av stapeln i maj varje år i över 100 år.

Ett besök här passar så klart för alla möjliga åldrar och intressen och man måste inte vara planteringsgalen själv, utan kan njuta av alla fina utställningsobjekt, fina environger, god mat och dryck och hur mycket plantor som helst - både att titta på och köpa med sig hem.

Om du inte har varit där, så kan jag varmt rekommendera detta evenemang, där inspirationen verkar flöda för utställarna och växa så det knakar för besökarna, precis lika mycket som alla växter gör!

Första gången Chelsea Flower Show arrangerades så hade de 244 utställare och i år är det hela 550.
Det tar totalt 25 hela dagar att bygga upp alla trädgårdar och utställningsobjekt och få området runt Royal Chelsea Hospital i ordning innan man öppnar årets utställning. 
Man räknar med ca 157 000 besökare i år.

Varje år finns det också en jury som i förväg har vissa priser man kan tävla om. 
Här är några av årets vinnare:

Best Artisan Garden: Togenkyo - A Paradise on Earth

Best Show Garden: The Laurent-Perrier Garden

Diamond Jubilee Award: 50 Golden Years of Bloom, South West Exhibit

Kanske vi ska anordna en språkresa och kombinerad trädgårdsresa nästa år? 
Öva på din engelska samtidigt som du får en sagolik visuell upplevelse, god mat och dryck och dessutom grön entusiasm och skapargläde?

Maila Great Little Britain om du är intresserad och vill veta mer. 

So.... until tomorrow... LET YOUR GREEN ENTHUSIASM FLOURISH!

(bilder från rhs.org.uk)

Truly scrumptious Tuesday! 

Scrumptious, dvs. smaskigt och kalasgott, för idag ska jag berätta lite mer om clotted cream som man traditionellt serverar till scones i Storbritannien.

Clotted cream är en grädde som också ibland kallas Cornish cream, Devonshire cream, scalded eller clouted cream. Den är riktigt tjock i konsistensen, nästan som creme fraiche. Tillverkningen börjar med vanlig standardmjölk från kossor och fortsätter sen till värmebehandlingsstadiet. 

På traditionellt sätt ska mjölken värmas upp i ett vattenbad till en viss temperatur och sedan får den svalna långsamt i tråg i några timmar och under denna tiden flyter den feta gräddhalten upp till ytan och bildar "clots", dvs. klumpar. 

Därav kommer namnet clotted cream, för att grädden alltså har klumpat ihop sig i den tunnare, mindre fetthaltiga vätskan som blir kvar av mjölken. 

Varifrån den här typen av grädde kommer ifrån från början är lite osäkert, men den har i alla fall väldigt länge förknippats med Devon och Cornwall. 

Det finns bevis för att clotted cream har tillverkats så tidigt som i början av 1300-talet och det finns också teorier om att man gjorde detta för att minska spillet från mjölkproduktionen och samtidigt förlänga hållbarheten på sina mjölkprodukter.

År 1998 fick Cornish Clotted Cream till och med EU:s skyddade ursprungsbeteckning, så att den måste produceras med opastöriserad mjölk från Cornwall och resultatet måste ha en fetthalt på minst 55 %. 

Perfekt för alla LCHF-are om man vill få mumsa på den fetthalten och så får man väl kombinera det någonting annat än scones och sylt, om man vill hålla sig ifrån socker och kolhydrater. 
Man kan ju absolut göra en MYCKET gräddig sås på den om man vill äta till en köttbit. Eller varför inte gräddig äggröra? 

När Prince Charles och Lady Diana gifte sig 1981 så var en av rätterna vid bröllopsmåltiden faktiskt jordgubbar och clotted cream. 
Tänk vad mycket grädde det måste ha gått åt på ett sånt kalas! 

Vill du själv bjuda på strawberries & clotted cream så kika in på greatlittlebritain.tictail.com för att köpa hem lite att mumsa på. 

Kanske bjuda på cream tea med en av våra syltsorter?  
Isåfall skickar jag med recept på smarriga engelska scones som är lätta att baka.

Well, maybe that feels creamy enough for today... 
I'll send you on your way to tussle with - and enjoy - the rest of your Tuesday!

A bright, fresh start to the week... Good morning!!

Igår var det Stora Tedrickardagen och jag vill först och främst tacka Inger Lundgren och kunderna på Café Stegared igår för en jättefin tedrickardag. 

Så här såg det ut när Great Little Britain flyttade in för lite temporär försäljning i cafémiljön. 

Och Ingers nybakta scones som doftade & smakade himmelskt...

Cream tea ja... det betyder alltså att man får te, scones, clotted cream och sylt serverat. Inte riktigt så mastigt som Afternoon Tea, som ju involverar sandwiches och andra bakverk, utan mer som en vanlig svensk fika fast i engelsk tappning. 
 
Så nu undrar jag, om du någonsin har ätit cream tea, brukar du då köra "Cornish" eller "Devon"-metoden?

Det är nämligen så att cream tea serveras lite överallt i England, men det kommer till att börja med från dessa landskap på Englands sydkust, antagligen för att det fanns mycket kor som ledde till mycket grädde. 

Men ska man då mumsa på cream tea så ska man veta att det finns olika sätt att äta sina scones på.  
Folk i Devon sägs lägga clotted cream underst och sylt ovanpå, medan folk i Cornwall sägs lägga sylt underst och clotted cream ovanpå. 

Vilken landskapsmetod väljer du? Är du Cornish eller håller du på Devon?

Jag fick mycket frågor om clotted cream igår, så det ska jag förklara & berätta mer om imorgon. 

Have a Marvellous Monday and a great start to your working week!!

A sunny good morning to you!

Idag, 18 maj, är det stora tedrickardagen som firas på lite olika ställen runt om i världen. 
Den här dagen har tydligen firats i Japan sedan länge som en hyllning till teceremonin och nu vill även vi haka på. Man har kanske valt en dag i mitten på maj för att körsbärsblommen blommar nu vid Mount Fuji och allt är verkligen vackert i Japan vid den här tiden på året, vad vet jag...

I t.ex. Indien, Nepal, Tanzania, Kenya och Uganda firas någonting som heter International Tea Drinking day och den går av stapeln i december, så jag kanske om den då för då finns det ju skäl i att fira allt som gäller tekonst igen.

Men just idag kommer jag att fira genom att servera te, scones och clotted cream, så kallat "Cream Tea", på Café Stegared i Dagsås. Det kommer också att finnas sylt, clotted cream och lite annat brittiskt till försäljning.
Vi har öppet från 11:00 - 16:00. Välkomna!

Pop by and drink a cuppa with us!!

(Bilder från dailymail.co.uk)

Saturday and glorious sunshine!

17 maj, Norges nationaldag och även en stor dag i London då det idag ska cyklas, fast inte vilket cykelrace som helst utan någonting som heter Tweed Run. 

Jag har förstått på att detta faktiskt också finns i andra delar av världen, t.o.m. Stockholm, men jag koncentrerar mig på London idag. 

Detta är alltså ett cykelevent där man ska vara uppklädd och finklädd i sin bästa tweed. 
Man kan ha kostymer, kjolar, äppelknyckarbyxor, västar, hjälmar, ja allt allt allt i tweed. Ju mer välklädd man är desto större chans att man vinner priset för Best Dressed Man eller Best Dressed Woman. 

Har man dessutom en velociped så kan man kanske vinna pris för Best Vintage Bike eller kanske satsar man helhjärtat på Best Moustache prize, som enligt reglerna är öppen för både män och kvinnor. Vackert jämställt så klart!

Man ska stanna för te och gärna picknick också. 
Som det så vackert står på tävlingens websida:

"We stop for a spot of tea along route. Pinky up or pinky down, with milk or with lemon, these are choices each one of us must make for themselves. But the main thing is to not rush oneself. Afternoon tea is one of life's great luxuries."

Man träffas klockan 10, dvs alldeles nyss när jag nu skriver detta, och fortsätter genom då genom Londons gator, totalt ca 12 miles.  

Om du befinner dig i London idag, så borde du kunna se cyklisterna komma förbi Westminster Bridge ca 12:15, The Mall ca 13:15 och sen British Museum vid 14-snåret. 
Man stannar som sagt för både tepaus och picknick och allting avslutas sedan i stadsdelen Clerkenwell med prisutdelning och fest. 

Kanske någonting att delta i nästa år?

Have a splendid day cycling or whatever else you choose to get up to!

(Bilder från facebook.com/tweedrun och roanoketweedrun.blogspot.com)

Boy, oh, boy am I glad... 

Att det inte är Big Ben och Houses of Parliament vi just nu lägger om taket på!

Även om vi har många gamla fina takpannor på vårt hus (som ska skrubbas och sen läggas upp på taket igen), så hade jag inte velat vara med när de ska lägga om detta enorma tak i centrala London. 

Fy bubblans vad högt och sååååå mycket tak!

Just nu diskuteras ärendet i England om de ska sätta fast någon form av solceller på Big Bens urtavla och även börja isolera delar av taket på Houses of Parliament med fårull. 
Vidare funderas det på om man kanske även ska sätta solpaneler där i framtiden, när man så småningom måste börja renovera gjutjärnstaket. 

Allt för att bli mer energieffektiva och "gröna" under de kommande åren, vilket ju så klart är beundransvärt och väldigt bra, men jag hade i alla fall inte velat vara takläggare på toppen av Big Ben. 

Visste du att de fyra urtavlorna är 54,9 meter upp i luften? WOW! 

Och visste du att klockan och klocktornet egentligen inte alls heter Big Ben utan att detta bara är ett smeknamn?
Numera - efter Drottning Elizabeths Diamond Jubilee 2012 - heter klocktornet faktiskt The Elizabeth Tower och innan dess hette det bara The Clocktower. 

Vad det gäller det där smeknamnet Big Ben, så råder det delade meningar om varför det kallas det.
En version är att det kommer från Sir Benjamin Hall som ledde installationen av the Great Bell och att det gamla smeknamnet då bara rörde själva klockan, men att det nu inkluderar både klockan och klocktornet. 

Denna klocka, klocktorn och palats har ju blivit en av Londons mest plåtade vyer. 
Har du någon favoritvy från London och isåfall varför?

Efter gårdagens inlägg... Have a fab After Work session today!

(Bilder från digitalsmart.co.uk)

I'm on the roof again...

Kan du höra mig småtralla den gamla Willie Nelson-sången (fast jag har bytt ut road mot roof)?

Yes, jag är på väg upp på taket igen, så idag ska jag snabbt dela med mig av en artikel som skrevs om mig i Hallands Affärer. 
Numret kom ut igår, så det är ju så gott som "hot off the press" även idag. 

Reportern skriver lite grann om mig, vem jag är som "halvbritt" i Sverige. 
Om att jag har bott länge utomlands och hur jag själv känner att jag har ena benet i England, med många ovärderliga kompisar och andra benet i Varberg, min födelseort och där jag har familjen. Lite om företaget Great Little Britain och vad vi sysslar med osv....

Reportaget heter "After Work" och det är ju inte riktigt fredag ännu, men du kan ju ladda för After Work med mig redan nu så att du ligger i fas inför morgondagen. 

Jag berättar bl.a. om bästa After Work ever och det är Gin & Tonic på Hilton Hotel på Park Lane i London med min sambo efter en lång, men härligt inspirerande arbetsdag. 

Jag får ju också säga att det där med After Work (åtminstone på vissa ställen) är en sed som har pågått mycket länge i Storbritannien eftersom de har levt med pubkulturen på ett helt annat sätt än i Sverige.

Det är ju så enkelt att bara smyga in på den lokala puben, där man känner så många och även landlorden, landladyn, bartendern och barmaiden osv.
Säga vad man vill om pubkulturen, men det blir ett väldigt otvunget sätt att umgås. 
Man kommer och går som man vill, man äter där om man vill eller inte om man inte känner för det. Ingen behöver vara värd och värdinna, laga mat och städa. 
Det blir liksom som en andra familj, kompisgänget plus extra pubgäster, som man hänger med där.
 
Hur ser din bästa After Work ut? Skriv gärna och berätta för jag är curious.


Tremendous Thursday to you!

A new day, Good morning!

Under gårdagen hann jag fundera lite grann på språk och vackra ord, hur man sätter samman meningar och vad det är för känsla man vill förmedla med texten. Och medan mina något ömma muskler får vila i några minuter (innan vi ska hoppa upp på taket igen) så tänkte jag dela några tankar med dig...

På svenska finns det många ord som har negativ eller positiv laddning och det måste man ha många års erfarenhet för att känna till och känna av. Dessutom är svenskan ibland ett väldigt korthugget språk som innehåller många korta, raka meningar och sätter man då in ett negativt ord där man har tänkt sig säga något positivt, så har man inte många andra ord runt omkring där man kan kamma över meningen till den positiva sidan. 

Ibland kan ett ord också ändra "känsla" beroende på var och på vilket sätt man använder det. 

Tänk t.ex. hur ett ord som intressant kan få mottagaren i denna konversation att känna sig tillfreds och glad:
"Så intressant! Tack för att du tog dig tid att beskriva, för det där hade jag ingen aning om."
I detta fallet låter det som om någon har haft en givande konversation om något inspirerande och nytt ämne. 

Men vad händer om man kan se ett middagsbord framför sig med lite gäster runt omkring och någon så klart har lagat maten. 
Kocken i köket säger: "Smakar det bra?"
En av gästerna svarar: "Ja tack, det var en väldigt intressant smakkombination."
Då får i alla fall jag känslan av att den där rätten kanske inte var någon höjdare direkt. 

Likadant är det på engelska och eftersom det är ett rikare språk rent vokabulärmässigt, så finns det otroligt många fler ord att röra sig med och även som man bör känna till och så att säga smaka på. 

Men lugn, bara lugn! 
Här kommer Great Little Britain in och hjälper dig om du eller ditt företag skulle behöva en engelsk översättning av någonting, kanske en kurs i konversationsengelska eller affärsengelska. 

Ring inte Ghostbusters när du behöver hjälp - ring Great Little Britain!

Have a Wonderous Wednesday!

(bilder från cheezburger.com och reactionface.info)